Hästarna, det roligaste jag vet. Efter att ha svimmat två gånger i sadeln fick jag avstå ridningen. Ändå fortsatte jag att svälta mig. Min pojkvän grät när han strök mig över ryggen och kände räkna varenda revben. Ändå fortsatte jag att springa tills benen vek sig under mig.
Efter åtta års kamp, mot en sjukdom som jag inte ens skulle vilja önska min värsta fiende, är jag äntligen friskhetsförklarad. Många har trott att jag skämtat när jag sagt det. Hur kan någon som jag, med så mycket störda tankar gällande kropp, träning, vikt och mat, kalla sig frisk? Det går inte att svälta sig själv, träna sönder sig själv och tro att man någonsin kommer ha en okomplicerad relation till sin kropp igen. Jag kommer aldrig att bli mer frisk än så här. Hur ska man kunna älska en kropp som jag i flera år plågat på en så pass grundläggande nivå? Det är inte möjligt att vägra sig själv något så primitivt som föda och tro att man inte kommer påverkas för resten av livet. Men jag är så stolt över att jag inte gav upp, att jag kämpade och inte tillät mig själv att vara ett jävla anorexiaoffer. Att jag någonstans såg det som ett val och inte en sjukdom. Jag valde livet.
Jag minns en gång på gymmet. Jag sprang på löpbandet när jag plötsligt mötte jag min egen blick i spegeln. Jag kommer aldrig glömma den där tomheten, färglösheten i mina annars bruna ögon. Paniken i blicken. Men jag tittade bort. Jag hade gett upp mig själv för länge sedan. "Den Hedvig jag lärde känna, hon finns inte längre". Jag kommer aldrig glömma smärtan jag kände av att höra de orden. Jag såg mig som ett offer som sakta men säkert lät sig ätas upp av någon slags anorexia-demon. Låt den ta mig då, tänkte jag. Men jag klarade inte av att se det i hennes ögon. Se hur min bästa vänn höll på att ge upp mig. Jag tror att det var i det ögonblicket som min överlevnadsinstinkt slog till. Min point of no return.
Elin Cerha, du räddade mitt liv.
Har vänt på dygnet något ofantligt så jag tänkte väcka liv i dig, kära blogg. Ingen annan är vaken och kan leka med mig förstår du.
Dagen har spenderats tillsammans med Camomillastaden. Hon berättade att saker och ting inte längre är sig likt i Vällingby sedan jag "stack därifrån". Vet inte vad hon menade men jag får väl ta mig en tur dit någon dag och kolla in fördärvet. Sedan åt hon en kaka som var så stor att hon inte orkade hela så hon lindade in den i fyra servetter. Lade den i väskan. Hon såg att jag gav henne knäppis-blick men lät sig inte påverkas. Lilla Coopare alltså. Men söt är hon, den lilla spanjorskan.
Sedan kom Martin och hämtade Alva vilket var skönt. Vi var lite less på varandra nämligen. Jo, jag ska berätta varför! När jag kom ut från duschen i morse stod hon ogenerat och drack kaffe ur min mugg. Så jävla ouppfostrad. Dessutom var det den sista mjölken och jag tänker inte dricka efter en chihuahua fattar du väl. Hur söt hon än är så vet jag var den där tungan varit. Javisst. Jag har nog sett ett och annat.
Sen köpte jag foundation från Clinique men det skiter väl du i men jag berättar det ändå för den var dyr men det är den värd för jag pallar inte köpa tattig skit foundation från typ Viva la Diva eller något annat som täpper igen mina porer och allmänt vandaliserar mitt ansikte med talc och andra gifter som man måste akta sig för enligt Cosmopolitan så jag betalar gärna en slant extra för att inte se ut som typ Donatella Versace i fejjan när jag blir gammal.
Imorgon ska jag äta lunch med Äääälin på söder så jag måste vara fräsch! Kudden nu.
Och Jockes två kissemissar är förresten helt underbara!!! De fick vara själva i ett enskilt rum och var jättesuperkeliga. Så nu vill jag ha katt trots att jag är tokallergisk.
Senaste veckan har jag bloggat noll komma nix- men frukta intet! Nu är jag tillbaks igen med det skrivna ordet. Fykatten vad mycket det har varit med allt. Tror inte jag hänger med riktigt i svängarna. Vad gäller skolan är jag inne på tredje delkursen redan. Hallå?! Fan vad snabbt det går.
Var så skönt när arbetet och redovisningen av DN Kultur var klart. Var coolt att hänga på redaktionen och interjvun med chefredaktören blev bra men det kändes ändå som att de andras arbeten var snäppet ballare. Jag hade också gärna träffat Skavlan och Håkan Hellström, typ.
Morgonmöte på DN Kultur och möte med chefredaktör B.Wiman. Copyright: Hedvig Haraldsen
I dag är det städdag för föreningen; jag och Martin är livrädda att gå ut och riskera att bli antastad av någon hurtig granne. I fall han vaknar snart, bakispyret, så hinner vi smita iväg på utflykt och komma tillbaka när ordningen är återställd. Om inte får vi trycka i lägenheten till eftermiddag. Jag tror att han föredrar det senare.
Det har varit rätt mycket den här veckan men jag fick helg redan i onsdags vilket var skönt! Då är det onsdagspub i skolan och jag var där för första gången. Sen drog jag och två sköna klasskamrater till Friday's och drack vin och käkade. Mycket angenämt. Bra start när man vet hur mycket man ska plugga i helgen...
I går hade Jossan & Anthon fest vilket var supernice. Kul att Philip och Wiveca var där också :)
Ett av de dyraste boots jag köpt - men vem bryr sig om hundra år?
Är så jäkla glad att jag trots att jag var aptrött partajade igår. Det var så himla festligt! Tror nästan det blir roligast så - när man inte planerat att gå från början. Så gör man ett ryck och bara virvlar iväg. Åh.
Tappade mitt läppstift på pendeltåget i går. Hatar att tappa smink: det är ju mitt snusk och ingen annans. Så när jag vaknade i morse kände jag mig så expooooosed, ledsen och rädd så jag åkte direkt till MAC- avdelningen och köpte nytt, haha. Sen har jag kommit fram att hela den här röda läppar grejen var bara en liten fluga från min sida. Insåg det idag när jag bakisfunderade.
Mitt funderande gjorde förresten att jag kom till insikt om en annan grej. Det här kommer låta helt sjukt men jag har nyligen insett att Martin har glasögon. Ja, det är sant! Alltså, jag har ju sett att han har glasögon på sig och så men jag tänker inte på honom som en sådan. Men nu har jag alltså förstått att jag är ihop med en glasögonorm.
Sådär. Nu kommer jag at säga något som inte är politiskt korrekt. Men jag tänkte att herregud jag är ju så störd annars så det spelar ingen roll. Okej here it goes.... Glasögon är inte fint. Jag vill inte ha en pojkvän med glasögon. Nu var det sagt.
Skaffa linser Martin annars blonderar jag mig. Du gillar inte blondiner. Jag gillar inte glasögon.
- Handsken är kastad.
I ett kort glasögonlöst ögonblick- titta vad tillfreds jag är
Igår körde jag till stallet och hem till Kungsholmen. Blev alltså både statskörning och lite lantligare. Snart ska jag nog ha det där körkortet, banne mig.
Martin ska förresten stå på Hus&Hem mässan idag och i helgen - Svensk Energispar har sin egen monter! Mycket stolt flickvän. <3
I kväll är det 90-tals partaj för alla journalister. Man ska klä ut sig och alltså vara ful på fest. Fashionistan inom mig kommer att skrika. Det enda som var bra med 90-talet var min födelse. Typ. Inte fan var det modet iallafall.
Har kört lite röda läppar på sistone. Det är läckert! Sen behövs det lite färg till höstens mode.
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö
Nu är det ny kurslitteratur som gäller. Egentligen är det, om man jämför med mina andra utgifter, en skitsumma. Men det är en SKITSUMMA att lägga ut. Man kan ju köpa så mycket roligare saker för dem. Sen står det ju massa intressant i och sådär så det är bara att dra kortet och köpa något kul som kompensation.
Nästa vecka ska jag till syo och prata om att jag vill till L.A. Man måste ju börja planera tidigt! Tänkte kanske efter sommaren redan. Ska bli spännande att se vad de säger. Det gäller ju att planera som sagt... Just nu är jag så trött på köld och mörker (ja, jag är REDAN trött.) Pratade om att boka resa och åka om bara någon vecka men vi får se. Hade ju egentligen siktat på januari men jag vill resa nuuuuuuuuu. Till ett fransk- eller italiensktalande land. Eller Californien. Men Martin tycker att det ska vänta, att man inte kan åka dit bara för en vecka utan att vi ska stanna en månad. Och det går ju inte just nu. Vi får se! Men nu måste vi boka.
Igår var jag och gymmade för första gng på ett halvår. Så skönt - fattar inte vad jag håller på med. Det är ju därför jag är så rastlös! Ska gymma varje dag nu. Bli mitt andra hem och så där.
Skola nu. Sen ska jag till SCÄ och sen träffa mommi som är här på besök : ]
September Issue. Älskar när Grace Coddington hysteriskt ringer runt för att "rädda" fotografens mage från retusch!