Världens finaste


En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback