Vad är det som händer?
Nu var det exakt en månad sedan jag skrev sist. Känns galet länge sen, men jag har med flit låtit det vara lite. Vill liksom att allting ska flyta på som vanligt, försöka hitta en ny vardag. Det känns som att jag gjort det litegrann nu.
Jag älskar att bo på söder! Det är verkligen otroligt hur nära det är till allting. En minut till Medborgarplatsen, två till Södra Station och fem till Götgatan. Lyxigt! Här kommer vi verkligen att trivas, jag känner det på mig.
Samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag mådde helt bra, det gör jag nämligen inte alls. Känns som att jag måste leva efter ett schema för att orka med. Att jag måste veta varje dag vad jag ska göra för att inte bli tokig. Typ gymma varannan dag och äta särskild mat. Jag underhåller mitt huvud med "oviktiga saker" för att hålla mig fokuserad. Ganska knäppt med otroligt effektivt. Jag kan inte sluta och jag vill inte heller, det är någon slags fejkad kontroll.
Den här helgen har varit hemsk. Jag har aldrig mått så dåligt och jag vet inte varför. Jag tycker att det är ganska skönt att vara ensam just nu, men jag borde nog egentligen inte vara det.
Allt känns så meningslöst. Jag saknar Ranveig. Jag vet att jag har Martin och en familj som bryr sig jättemycket om mig men jag önskar att min syster var här just nu. Det kanske inte skulle bli någon skillnad, vad vet jag. Men ingen vill lyssna på mig för jag har inget att säga. Jag vet inte varför jag mår så här. Sen är alla upptagna med sitt, jag vill inte störa.
Kanske är det en reaktion på allt det som hänt. Kanske är det att jag känner mig jätterädd för att sluta skolan. Allt jag vet är att jag känner mig bara så jävla ensam hela tiden. Samtidigt vill jag bara vara ifred.
