Livslågan
Nu i studentens tider blir man lätt filosofisk. Förändringens tider!
Vad vill jag med mitt liv? Frågan är läskig och pretentiös som fan.
Men trots det måste man väl ändå fråga sig det ibland?
Jag har alltid älskat att skriva, att använda språket. Jag vill vara verbal och
uttrycka mig. Språk är fantastiskt. Språk är liksom min gud, min religion. Det är det som
gör mig lyckligast.
Därför har jag alltid drömt om att bli författare. Ja, nu blir plötsligt ordet pretentiös
passande igen... Men så är det! Min dröm har alltid varit att skriva.
Och jag har också fått höra att det är det jag borde satsa på.
Men hur är livet som författare egentligen?
Min pappa har gett ut tre böcker. De böcker som han skrivit men inte gett ut är
han mer nöjd med än de som har publicerats. Han vill inte skicka in dem till förlag
eftersom han inte trivdes med att producera böcker. Han skrev för någon annan
och det förstörde glädjen i skrivandet, säger han.
Och hur kul är det egentligen, när man är med i tidningar, blir intervjuad
och ens bok är högaktuell, för att sedan förkastas och användas som bränsle
till en liten, kall stuga någonstans.
Av en slump sökte jag på pappas bok "livslågan", på Tradera och hittade fyra exemplar
från privatpersoner. Boken som han skrev i min ålder, när han var en av Norges yngsta
debuterande författare. Översatt till svenska och bortglömd.
Så. Hur kul är det egentligen att vara författare när ens böcker reas ut och
glöms? Är det verkligen värt ansträngningen?
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Idag har det varit skåptömning på hög nivå. Alla böcker ska lämnas biblioteket efter
trogen tjänst. Elin tjafsade som vanligt lite med den finska bibliotikarien och hade
ångest över att släppa boken som Danny Saucedo haft före henne (han gick
också på Södra Latin) Hon funderade allvarligt på att sälja den på Tradera innan jag
skakade på huvudet och hon förstod vad som gällde.
Här rensade vi skåpen förra året, i tvåan. Små och oskyldiga vandrade vi längs
skolans korridorer, skrattade åt tafatta lärare och köpte B- kaffe i cafeterian.
Ge mig en shot, Tila!
femhundra år sedan och jag är en töntig repris tittare. Jag vet! Men hur gullig är
inte den här helt tokiga tjejen? Hon är dessutom skitsnygg. Inte konstigt att alla blir kära i henne i programmet, om jag vore lesbisk/bisexuell skulle jag definitivt ha sökt! Ge mig en shot, Tila Tequila!
"Min pojkvän är inte i stan"
Andra inlägget för dagen och klockan är bara 12? Duktig flicka.
I natt åker Martin till Kreta och är borta en vecka. Då undrar jag VARFÖR det inte är "min kille är inte i stan" fest nu? Jag vill ha fnissig fest med tjejsnack om nagellack och snoppar! Hallå?
Sen skulle det sitta fint med en sån här t-shirt som snygga Bella har. GE MIG.
Snälla säg inte sista, säg inte sista!
När jag vaknade imorse kunde jag inte riktigt förstå varför jag skulle dra mig till skolan.
Betygen är ju satta? Förstår inte varför vi har lektioner den här veckan. Förmodligen
för att lärarna ska få våldta ordet "sista" en miljon gånger. Jag vill inte höra, gör som i bingo -
lotto reklamen - jag sätter händerna för öronen i protest och skriker bingo bingo bingo.
Det är inte slut! Det är inte sista!
Men fan, det är det ju. Det är sista franska lektionen, sista engelskan. Sista allt.
De vill att vi ska komma till skolan för att det ska få säga "det här är sista". Hejdå.
De vill säga hejdå och jag vill inte höra, jag vill inte lyssna. Jag orkar inte.
Varför ska jag alltid vara så sentimental? Så himla jävla nostalgisk, neurotisk och
ångestladdad? Varför ska jag KÄNNA så mycket hela tiden? Andra verkar ha det
så mycket lättare. De är glada för att "wihoo, nu är skolan slut" och "jippi sommarlov"
Normala jävla reaktioner. Men nej! Jag ska känna. Gråta, analysera, älta,
tala ut och börja varje tragisk mening med "så här känner jag..." Sista dagen är
imorgon och jag står inte ut. Hur slutar man känna?
Jag är inte bra på att ta farväl.
Chanel nr. 5 is all I wear in bed
Ja, nu är det verkligen SOMMAR. Så härligt, äntligen! Det känns helt annorlunda att
vakna på morgonen nu när det är sol ute. Känner mig inte bara stundtals glad
utan faktiskt lycklig i hela kroppen. Visst att jag är skitnervös och har massa ångest
inför att sluta skolan, men jag har ändå känslan av att det kommer bli bra. Det var länge
sedan jag kände mig så -lycklig och inte bara stundtals glad. Nu känns det som att jag har
landat, nu bor jag här på södermalm och huvudet har hängt med. Jag vaknar allt
mer sällan och undrar var jag är, sover bättre och är inte lite kontrollerande med maten.
Peppar peppar. Men nu känns allt så mycket lättare och jag behöver inte fejka att
jag är glad och att jag lyssnar fast jag tänker på annat. Nu är glädjen äkta och jag orkar
koncentrera mig på framtiden.
Nå! Har varit helt galet mycket att göra i skolan nu de här sista dagarna, därför har jag inte
bloggat så mycket. Men nu är det över! Sista ansträngningen är över och jag kan andas ut,
ha roligt med mina vänner, festa och bara slappna av.
Idag hade vi föressten betygsamtal i de allra flesta ämnen. Min franska lärare är sjukt sträng
med betygen. Verkligen orättvis i vissa fall där jag tycker att mina klasskamrater förtjänar bättre.
Jag fick trots det MVG vilket jag är fruktansvärt stolt över. Jag är så värd det!
Sen att han tycker det är ju en väldig bonus. Fick även MVG i svenska , Italienska och Filosofi.
Yes yes yes,,,,,
lagt en present på mitt skrivbord - parfymen Coco Chanel nr.5 !
Den kommer alltså från och med nu vara mitt signum! Ja! Ja, ja! Tillsammans med Armani,
Hugo Boss, Dolce Gabbana, Paris Hilton, Gucci....Haha, ÄLSKA parfym! Chanel luktar iallafall otroligt gott.
Hoppas Martin instämmer...
Nå feirer vi syttende Mai allesammen!
Gud vad jag saknar. Nog för att det regnar 9/10 gng sjuttonde Maj i Norge men ändå... Minnen! När jag och Ranveig spelade saxofon och gick i en miljon olika tåg tills det blev mörkt ute. Fan vad mysigt det var! Men jobbigt också såklart, den vägde ju en del. Sen hade alla bunad på sig och åt massor och massor av tårtor eller blötkake som det heter på norska. Lite lektion sådär ;) Alla mammorna tävlade alltid om vem som kunde göra godaste och snyggaste tårtan, haha. Mamma brukade skämmas med sina shake and bake.... De norska mammorna är alltid sååå engagerade i 17 maj baket! Sen påkvällen efter att man gått i tåg runt runt i stan så har man olika lekar på skolgården (på bilden i bakgrunden är det min gamla Håkvik barneskole) sen äter man tårtor och det är underhållning. På kvällen är det ett "officiellt" tåg i stan t(ill skillnad från på dagen där det är flera mindre tåg beroende på vilken skola man går i) I det stora tåget är det olika föreningar som visar upp sig, det är hästar, hundar, massor av olika orkestrar, kulturskolan, handboll, scouter... Lite som KTH-tåget kan jag tänka mig. Sen har "Russen" sitt särskilda tåg som är en väldigt stor uppvisning. Fett kul att kolla på ialf. Russ är samma sak som student fast det har inte alls samma klang. Russen går runt flera veckor i sina Russ-dräkter och gör massa bus och festar järnet. Visst är det mycket fest för studenterna men det är mer heligt och fint tycker jag med studenten. Trots att "russetia" ,som den perioden kallas, verkar skitkul är det finare med vita mössor än fula dräkter. Så jag är glad att jag är student!
Där gick iallafall jag & syster och spelade på syttende Mai!
Det är inte långt kvar
Det är det inte långt kvar nu. Snart är skolan slut och det är mer än bara sommarlov som väntar.
Fan vad det känns i hjärtat.
En bänkrad i en rastlös sen april
Äntligen passerar vi deras gränser
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem
Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem
Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Fredag, min älskade vän
Fredag!! Idag är det äntligen fredag. Och det är fint väder ute, precis som jag önskade!
Var hemma sjuk igår eftersom jag hade så vansinnigt ont i kroppen. Har inte tränat på en vecka så det är inte träningsverk utan snarare ett virus. Kanske... Och inte mår jag bättre idag. Fast jag får nog skylla mig själv.
Maria sin skiva med "-ist" tema så jag, Elin och Louise drog dit. Jag var egoist (duh?), Elin lingvist och Louise kommunist. Haha! Vi hade jättemysigt. Jag fick hela paketet också! När jag går ut vill jag ha hela paketet- förfest, party och sen fyllekäk. Det fick jag igår så jag är nöjd :) Jag och Elins fyllefunderingar på Max var rätt härliga, haha.
Det kändes som att allt vi sa var typ av samma intelligenta värde som Einsteins kärnfysikslagar. Det var det säkerligen...
Så jag gick inte till skolan idag. Men jag är faktiskt sjuk! Jag var bara lite dum som festade igår. Men vafan, man är bara ung en gång, visst? Och som mamma sa "om inte du går ut så kommer dina nya skor att gråta". Härlig morsa man har. Men mina skor var verkligen fett snygga. Bild kommer sen (som jag alltid säger.)
Nu ska jag, Kurre och mamma äta hälsotallrik på "COZY". Ligger på Medborgarplatsen och är fett mys. Puss.
Hallå jag har fått jobb
FYFAN! för det här vädret. Vad hände med solen? Det gör ju inte så mkt när man är inlåst i skolan hela dagarna men hoppas att det fina vädret kommer tillbaka till helgen...
Nåååväl, idag skrev jag ett helt sjukt svårt prov. Jag är så kass på geografi! Tycker inte att de är särskilt intressant heller så det spelar ingen roll. Hoppas på godkänt typ.
Skulle egentligen ha tränat idag men jag känner att jag inte orkar. Man ska ju lyssna på sin kropp och bla bla... Brukar ju inte direkt jag vara bäst på, men idag gör jag faktiskt det! Lyssnar på kroppen alltså. Får träna imorgon istället. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig rastlös och mår dåligt när jag inte tränar. Fan för att jag ska ha det här problemet med mat och träning, skulle vara så skönt att slippa. Men jag får lugna mig med att jag tränar imorgon istället.
Jag har föressten underbara nyheter! Fattar inte varför jag inte skrev det direkt. Skit i geografiprov och solen liksom.
Hallå! Jag har fått jobb!!!!
Jag är så glad! Jobbet är kundtjänst på Lensway som norsktalande. Ska alltså hjälpa Lensways norska kunder. Ingångslönen är bra men efter ett halvår kan man tjäna mycket mer (när provanställningen är över) Och jag får semester i sommar också, helt undebart! Jag är riktigt nöjd men det känns samtidigt konstigt ha ett riktigt jobb. Fast jag kommer få mina egna pengar... Mina egna cash som JAG tjänat. Kommer vara så stolt, haha.
Härliga vår
Nu känner jag mig redo att börja skriva på riktigt igen, det har ju varit massa avbrott i bloggen. Sorry för det!
Men det är ju inte så kul med massa ledsna inlägg så eftersom jag inte mått så bra så har jag hållit mig undan. Visst att det är skönt att få ur sig, men det kan också bli att man mår sämre av att man försöker konkretisera hur man mår.
Nu känner jag hursomhelst att livet rullar på lite bättre. Dagarna känns ljusare och jag är mer optimistisk! Allt oftare känner jag mig glad. Snart kommer Ranveig hem! Och snart tar jag studenten. :) DET SKA BLI SÅ KUL.
Nu i fredags hade vi vår skiva på Café Umbra. Jag hade störtroligt! Först hade vi förfest här hemma på Söder där vi drack drinkar och skumpa. Sen klädde vi ut oss tokigt! (vissa tokigare än andra, kan tilläggas ;)) Jag var POSH i Spice Girls, så min outfit var classy och svart med skyhöga klackar från Zara som jag är helt kär i!
Philip, Sara och Martin var mina kavaljerer under middagen vilket jag är glad för! Sen kom alla gästerna och partyt drog igång. En komplett kväll, jag är verkligen supernöjd med min skiva!
