När jag vaknade imorse kunde jag inte riktigt förstå varför jag skulle dra mig till skolan.
Betygen är ju satta? Förstår inte varför vi har lektioner den här veckan. Förmodligen
för att lärarna ska få våldta ordet "sista" en miljon gånger. Jag vill inte höra, gör som i bingo -
lotto reklamen -  jag sätter händerna för öronen i protest och skriker bingo bingo bingo.
Det är inte slut!  Det är inte sista!

Men fan, det är det ju. Det är sista franska lektionen, sista engelskan. Sista allt.
De vill att vi ska komma till skolan för att det ska få säga "det här är sista". Hejdå.
De vill säga hejdå och jag vill inte höra, jag vill inte lyssna. Jag orkar inte.

Varför ska jag alltid vara så sentimental? Så himla jävla nostalgisk, neurotisk och
ångestladdad? Varför ska jag KÄNNA så mycket hela tiden? Andra verkar ha det
så mycket lättare. De är glada för att "wihoo, nu är skolan slut"  och "jippi sommarlov"
Normala jävla reaktioner. Men nej! Jag ska känna. Gråta, analysera, älta,
tala ut och börja varje tragisk mening med "så här känner jag..." Sista dagen  är
imorgon och jag står inte ut. Hur slutar man känna?
 
Jag är inte bra på att ta farväl.