Nu i studentens tider blir man lätt filosofisk.  Förändringens tider!
Vad vill jag  med mitt liv? Frågan är läskig och pretentiös som fan.
Men trots det måste man väl ändå fråga sig det ibland?

Jag har alltid älskat att skriva, att använda språket. Jag vill vara verbal och
uttrycka mig. Språk är fantastiskt. Språk är liksom min gud, min religion. Det är det som
gör mig lyckligast.

Därför har jag alltid drömt om att bli författare. Ja, nu blir plötsligt ordet pretentiös
passande igen... Men så är det! Min dröm har alltid  varit att skriva.
Och jag har också fått höra att det är det jag borde satsa på.

Men hur är livet som författare egentligen?

Min pappa har gett ut tre böcker. De böcker som han skrivit men inte gett ut är
han mer nöjd med än de som har publicerats. Han vill inte skicka in dem till förlag
eftersom han inte trivdes med att producera böcker. Han skrev för någon annan
och det förstörde glädjen i skrivandet, säger han.

Och hur kul är det egentligen, när man är med i tidningar, blir intervjuad
och ens bok är högaktuell, för att sedan förkastas och användas som bränsle
till en liten, kall stuga någonstans.

Av en slump sökte jag på pappas bok "livslågan", på Tradera och hittade fyra exemplar
från privatpersoner. Boken som han skrev i min ålder, när han var en av Norges yngsta
debuterande författare. Översatt till svenska och bortglömd.

Så. Hur kul är det egentligen att vara författare när ens böcker reas ut och
glöms? Är det verkligen värt ansträngningen?

- Bild lånad från Tradera.com