Hedvig Josefin

Nu har jag deppat runt och förbannat världen i tre dagar. Jag har gått igenom allt skit som händer just nu om och om igen i huvudet. Och ingenting har ändrat sig och jag känner mig fortfarande som ett offer och är asförbannad på världen.

Men vad lönar det sig att gå runt att gnälla? Jag kan ju inte direkt lägga mig ner och dö bara sådär.

Visst. Jag ligger fett efter, jag får inte den respons från lärarna som jag förut varit så bortskämd med, det känns som att jag glidit i från mina lite vänner och jag har blivit mer negativ mot min kropp (som jag alltid blir - när livet inte går som jag vill)
 
Fan att jag ska vara ett sånt kontrollfreak! Jag, som bara fejkar min go-with-the-flow attityd, är egentligen en väldigt neurotisk varelse. Som analyserar allt och som konstant är på helspänn. Fett party, eller hur?

Trots det måste jag kämpa på. Jag tänker inte bli självdestruktiv och tänka illa om mig själv. Jag måste försöka tänka  positivt, hur äckligt kliché det än låter.  Vara nöjd och avslappnad och som en kopp kamomill-te. Tänka på de vänner som finns där för mig och hålla ut den här sista terminen. Tänka att det här är min kropp och den ska jag ta hand om.
För vad har jag för alternativ, helt ärligt? 

Okej nu får det räcka med självanalyserande monologer - för det här inlägget åtminstone.

Jag behöver lite glamour i tillvaron! Kollade föressten på Victoria Secret.
Tror Karolina Kurnikova är min favorit ängel :)

Åh har haft sjukt kul! Jag älskar Åre,  det är så mysigt att vara med kompisarna i en lägenhet tillsammans. Åka skidor, festa och umgås. Underbart! Har haft en jätte mysig resa och veckan har gått allt för snabbt.

Men nu är jag hemma och idag är det måndag. Ligger efter massor i skolan känns det som. Har prov prov prov och inlämningar som ska göras. Skoltrött, någon? Tacka fan för det.
Usch vad negativ jag är, nu känner jag att jag inte orkar hålla allt inne längre. Det känns verkligen piss idag, vet inte riktigt varför. Känns som att jag har noll självförtroende just nu. När det gäller precis allt! Jag bara gnäller och tycker att jag är en jävligt dålig människa.
 
Utan Martin hade jag inte klarat mig. Han ger mig så mycket trygghet som jag skulle vara helt vilse och förvirrad utan. Han förstår kanske inte, okej. Men han försöker så gott han kan och han vill hjälpa mig. Han vill att jag ska vara lycklig. Jag hoppas bara att jag hjälper honom på något sätt också, att jag ger tillbaks. För ibland känns det som att jag bara klagar på ingenting. Det viktigaste för mig är ju att han är glad.

Känns inte som att jag gör något bra eller som att något är kul längre.  Ligger efter i skolan, hänger inte med, bryr mig inte, tycker inte att jag utvecklas på ridningen, saknar cellon och har ångest över att jag slutat, tycker inte franskan känns meningsfull, har tappat gnistan och lusten att träna, hatar min kropp och ser bara fett och problem. 



Jag vill bara bli glad igen?

Wiihoo! Jag har precis fått hem det efterlängtade brevet. Som jag har gått och väntat!

Och jag fick en tid! Jag fick en tid i mars till läkaren. I mars! Jag trodde jag skulle få stå i väntetid flera månader.
Nu börjar saker och till rulla i rätt riktning känner jag. Är så himla glad just nu.  


Nu är det bara att hoppas hoppas hoppas...

Idag var första dagen i skolan efter det härliga lovet. Så trist, men sånt är livet. Dock fick jag iallafall en mysig fika med Ida och Lossan, men annars var det all work and no play. 

På håltimmen smet jag dessutom iväg till ACAPE laser för att prata (läs:klaga hysteriskt) på min laserbehandling. För tio veckor sedan gick jag nämligen igenom en sådan och det har inte blivit någon skillnad alls på mitt fåniga lilla komplex. Jag har nämligen några spruckna blodkärl på näsvingarna som verkligen stör mig något vansinnigt.
Ja... Jag vet att det är så nördigt och Hedvig, ingen ser dom där små små strecken.  - Men jag bryr mig!

Alltså. Det har inte blivit någon skillnad och jag har redan lagt ut en fyrsiffrig summa för att bli av med blodkärlen så jag var rätt sur. Det slutade iallafall med att jag fick en ny tid lite billigare, så jag är nöjd! Ibland gäller det at stå på sig.

Jag har föressten köpt ännu en ny parfym, vilket var totalt och härligt onödigt. Vet inte när jag ska ha tid att använda alla mina parfymer, haha. Nåja, det blev iallafall Paris Hiltons senaste; "Can-Can" som jag verkligen älskar! Luktar otroligt gott av mandarin, liljekonvalj och bärnsten som bas. M-mhm!

Dagarna bara forsar förbi när det är lov, trots att jag inte gör något särskilt om dagarna.

Nu är det till och med ett nytt år!

Herrejösses, 2009. Nu är det dags! Hoppas det här året blir lika bra som 2008. För jag har haft jävligt kul måste jag säga med en liten svordom. Mitt enda (töntiga) nyårslöfte är väl att försöka bli en mer harmonisk människa. Jaja, flum flum flummigt värre. Men vad tusan!  Jag är en hysterisk perfektionist  vilket kommer att sluta illa om jag inte chillar några hack. Så man måste väl börja någonstans. Jag ska försöka ta det lugnt och inte vara så jävla neurotisk. Så det så.

Nyårsafton var härlig och firades med underbart god mat hemma hos Therese. Vi var några vänner som var där och vi hade himla trevligt! Sen vid tolvslaget stod vi vid Västerbron och hojtade för att sedan sluta upp och festa i lilla lägenheten. Mysigt hade vi och det var kul att tjejerna var här också. :)

Åh, jag vill verkligen inte börja skolan igen. Känns surt värre! Varför kan jag inte alltid leva så här? Varför kan jag inte få  fika och festa med kompisar, luncha med mamma, shoppa som en desperat hemmafru, träna, sola solarium, läsa min chiclit "en shopoholic säger ja!".. ..     Ja, typ för alltid? Hm?  Varför kan det inte alltid vara lov?

Får trösta mig med att det är sista terminen och att jag snart tar studenten. För det gör jag ju faktiskt, hur overkligt det än känns.