Nu har jag deppat runt och förbannat världen i tre dagar. Jag har gått igenom allt skit som händer just nu om och om igen i huvudet. Och ingenting har ändrat sig och jag känner mig fortfarande som ett offer och är asförbannad på världen.

Men vad lönar det sig att gå runt att gnälla? Jag kan ju inte direkt lägga mig ner och dö bara sådär.

Visst. Jag ligger fett efter, jag får inte den respons från lärarna som jag förut varit så bortskämd med, det känns som att jag glidit i från mina lite vänner och jag har blivit mer negativ mot min kropp (som jag alltid blir - när livet inte går som jag vill)
 
Fan att jag ska vara ett sånt kontrollfreak! Jag, som bara fejkar min go-with-the-flow attityd, är egentligen en väldigt neurotisk varelse. Som analyserar allt och som konstant är på helspänn. Fett party, eller hur?

Trots det måste jag kämpa på. Jag tänker inte bli självdestruktiv och tänka illa om mig själv. Jag måste försöka tänka  positivt, hur äckligt kliché det än låter.  Vara nöjd och avslappnad och som en kopp kamomill-te. Tänka på de vänner som finns där för mig och hålla ut den här sista terminen. Tänka att det här är min kropp och den ska jag ta hand om.
För vad har jag för alternativ, helt ärligt? 

Okej nu får det räcka med självanalyserande monologer - för det här inlägget åtminstone.

Jag behöver lite glamour i tillvaron! Kollade föressten på Victoria Secret.
Tror Karolina Kurnikova är min favorit ängel :)