Försöker peppa mig själv lite för att orka med veckan. Känns som att det är mycket just nu.

Min pappa är i Sthlm nu och jag har bara verkligen inte tid att träffa honom. Det känns jätte hemskt, men vad ska jag göra! Jag är så upptagen med ridning, plugg och träning så jag vet inte hur jag skulle hinna.. Men han är ju ändå min pappa liksom.

Min stooorasyster Sigrid kommer föressten på torsdag , vilket ska bli tokkul. Har inte träffat henne sen vi var i CPH.
Tänkte att vi skulle åka och träffa pappa tsm på lördag. Tyvärr åker Ranveig iväg till London i helgen så syskoncirkeln blir inte helt fulländad. Men jag & Siggy får hänga.

Jag känner verkligen att jag behöver saker att se fram emot. Det känns så tungt ibland, och som att det enda jag gör är att längta till lov och helg. Utan mina vänner skulle jag inte stå ut veckorna - det är jag helt övertygad om.
Inte för att vardagarna är tråkiga på något sätt, men de är alltid bokade och därmed fulla med krav. Man ska alltid vara på en viss plats en viss tid och även om jag trivs med det jag gör så känner jag mig inte riktigt fri. Det känns som att jag ska falla tillbaka ibland och om det inte vore för Martin skulle jag förmodligen göra det. Han är mitt allt. Jag är så glad för att han finns i mitt liv och står ut med mig. För jag är inte så lätt alltid, det är en sak som är säker. Men han tvivlar aldrig på mig och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick vakna bredvid honom.