Träffade pappsen igår. Han kom från Norge i veckan så vi spenderade dagen tillsammans. Alltid lite nervöst när vi ska ses; eftersom vi ju inte ses så ofta. Men vi hade verkligen trevligt och det kändes nästan som att det hade varit lättare om det inte varit så. Vill liksom vara arg på honom för det blir lättare att hantera. Sjukt, jag vet, men det är en väldigt stor sorg för mig att jag inte har någon kontakt med honom och hans familj. Som jag ju är så otroligt nära men ändå så långt ifrån. Min LILLEBROR. Jag älskar mina systrar så himla mycket och de betyder jättemycket för mig, så det faktum att jag inte är en del av min lillebror och kanske framtida syskons liv känns väldigt tragiskt...

Hade iallafall som sagt supertrevligt och vi gjorde lite planer om att han skulle hjälpa mig med boende och jobb i Norge efter sommaren. Vi får se! Det är absolut något jag tänker på. Och då skulle jag också få träffa honom, Juvy och Jonatann mer.